I denna historia får jag nästan skära ner ännu mer, fast ändå inte, har inte haft såå många egna hästar men har ridit väldigt många! Men ska hålla mig till mina egna fyra och Comefast, den häst jag ridit mest av dem som inte var ”mina” häst!
Dock vet jag inte riktigt var jag ska börja, men Comefast xx kommer nog först, eller det gör han verkligen red honom långt innan jag gick ifrån ponny, han var verkligen som att rida på en gunghäst så otroligt fantastiska gångarter, och som enda fullblodshingst i Sverige med segrar i 160 kan ni ju tänka hur underbar han var att hoppa! Kan utan tvekan säga att en goare och bättre häst har jag aldrig och kommer nog aldrig att rida igen! För trots att han var hingst var han den snällaste och keligaste hästen i hela stallet! Mamma fick till och med skriva under när hon köpte honom att hon aldrig skulle använda kedja på honom för det var han alldeles för mycket gentleman för! 🙂
Han är också anledningen till att jag norpade åt mig Cayola, men mer om de senare. Tävlade lite småklasser ett par gånger på Clumpen(mitt smeknamn, eller Clumpedumpen, passande för en stjärnhäst, eller hur! ;)) men av någon anledning tog jag aldrig tillfälle i akt och snodde åt mig honom, något jag ångrar väldigt djupt idag! Som mamma skriver på hans sida på hennes hemsida, equistian under In memoriam, bara en gång i livet får man äran att äga en sådan hingst som ComeFast XX.
Men nu ska jag inte deppa ner mig i det, är bara så glad att jag iaf fick chansen att möta och älska honom så mycket jag fick iaf.
Min första riktiga stora häst, heter GoldFire II, kommer från Tyskland, väldigt trevligt att rida, hoppade med en jättefin hoppteknik, det enda som verkligen inte funkade var att rida ut ensam, hon blev hysterisk, vet inte varför för det funkade i ridhuset, och ut med sällskap gick väldigt bra! Men då jag som allra oftast red ensam, hade inte så mycket val, kunde jag ju inte sitta och harva i ridhuset varje dag. Och det blev aldrig bättre, halvkontrollerat sken var de bästa jag kunde åstadkomma, vilket inte funkade i längden…
Min andra häst var Latina, också från Tyskland, hoppades också bra men inte lika bra som Goldfire, dock mer avslappnad, på ridbana till och med lite för avslappnad, hon var både stor och lång så dressyrarbetet var astungt!! Haha men så fort hindren kom fram försvann latheten och vi kom ut lite grann på hoppbanan, tog min klubb till final i Div2 och så. En sjukt stabil häst, kommer ihåg när jag reda en halv omhoppning utan stigbyglar, hängde mest kvar i manen men det gick iaf! Att jag gick från Latina till Laura var faktiskt bara till hälften mitt beslut, tänker inte gå in på anledningen men att Latina var värd ca 4 gånger så mycket som Laura spelade in!
Ja att Laura var min tredje häst är ju ganska självklart, och för att vara ärlig så är hon fortfarande min häst, även om hon går hemma hos mor, Laura är den häst jag ägt absolut längst, hon hade sen tidigare segrar i 140 så hoppa kunde hon och hon älskade det! Hon är ett fullblod och det märktes väldigt tydligt, det fanns mer motor i henne än i en formel-1 bil! Det få gånger hon skrittade lugnt hem från uteritter kan jag nästan räkna på en hand! Då hon gått på banan tidigare körde jag på att svänga in rumpan på den andra hästen när jag red ut med sällskap då var hon lugn! :p Det största problemet vi hade var att hon var ganska skadedrabbad, hovbölder och sår som gjorde att hela benet svullnade hade vi lite för mycket av! Det var också därför jag tillslut gav upp och lät henne åka hem till mamma och bli avelssto!
Som ni kanske förstår är Cayola min fjärde häst, men före henne hade jag två två hästar till, dock under så korta perioder att jag inte riktigt räknar dem som mina, den första var Amanda också från Tyskland, förresten Laura var från Danmark och släkt med Comefast, hennes morfar var hans Comefast pappa. Men tillbaka till Amanda, hon hade jag ner hos mig i Ystad samtidigt som Laura, jätte fin häst var otroligt trevlig att rid, men hon såldes sen till en av mammas vänninor och rids idag av hennes dotter, Amanda! 😉 Ett kul sammanträffande.
Den andra hästen jag hade som jag sen byte ut mot Cayola, var Nancy, en helt otrolig liten häst vi var ute på våran första tävling redan en vecka efter att jag fått hem henne, och vi tog oss runt både rundorna! :O Otroligt modig och arbetsvillig, gjorde verkligen allt för sin ryttare, andra gången vi var ute tog vi en clearround rosett i 90 men prestationen i den andra klassen var mer häpnadsväckande, jag glömde nästan bort ett hinder på banan och styrde mot det med 1-2 galoppsprång kvar och hon räddar mig genom att ta den oxer med ett enormt språng! Ett bevis på hur hon verkligen gjorde allt för mig!
Så varför bytte jag då ut henne? Det hade jag aldrig gjort för någon annan häst än Cayola, och det har allt med hennes stamtavla att göra, det kan ni ju läsa på hennes sida, men tar det även här. Hon är efter Comefast, och dessutom otroligt lik honom, så på ett sätt var det lite som att få honom tillbaka, hennes mormor är dessutom Monola vårt första avelssto och en häst jag tyckte otroligt mycket om! Så för att vara väldigt sentimental var detta som en andra chans att välja Comefast och även Monola till viss del, hur kunde jag välja på något annat vis?
Att gå in med på Cayola känns onödig, hon har ju liksom sin egen sida! 😉 Men detta var lite om alla hästar som har gjort mig till den jag är idag! Kommer kanske mer om andra hästar under tidens gång!
puss puss