Kategoriarkiv: Min historia

Min historia – storhäst!

I denna historia får jag nästan skära ner ännu mer, fast ändå inte, har inte haft såå många egna hästar men har ridit väldigt många! Men ska hålla mig till mina egna fyra och Comefast, den häst jag ridit mest av dem som inte var ”mina” häst!

Dock vet jag inte riktigt var jag ska börja, men Comefast xx kommer nog först, eller det gör han verkligen red honom långt innan jag gick ifrån ponny, han var verkligen som att rida på en gunghäst så otroligt fantastiska gångarter, och som enda fullblodshingst i Sverige med segrar i 160 kan ni ju tänka hur underbar han var att hoppa! Kan utan tvekan säga att en goare och bättre häst har jag aldrig och kommer nog aldrig att rida igen! För trots att han var hingst var han den snällaste och keligaste hästen i hela stallet! Mamma fick till och med skriva under när hon köpte honom att hon aldrig skulle använda kedja på honom för det var han alldeles för mycket gentleman för! 🙂

Han är också anledningen till att jag norpade åt mig Cayola, men mer om de senare. Tävlade lite småklasser ett par gånger på Clumpen(mitt smeknamn, eller Clumpedumpen, passande för en stjärnhäst, eller hur! ;)) men av någon anledning tog jag aldrig tillfälle i akt och snodde åt mig honom, något jag ångrar väldigt djupt idag! Som mamma skriver på hans sida på hennes hemsida, equistian under In memoriam, bara en gång i livet får man äran att äga en sådan hingst som ComeFast XX.

Men nu ska jag inte deppa ner mig i det, är bara så glad att jag iaf fick chansen att möta och älska honom så mycket jag fick iaf.

Min första riktiga stora häst, heter GoldFire II, kommer från Tyskland, väldigt trevligt att rida, hoppade med en jättefin hoppteknik, det enda som verkligen inte funkade var att rida ut ensam, hon blev hysterisk, vet inte varför för det funkade i ridhuset, och ut med sällskap gick väldigt bra! Men då jag som allra oftast red ensam, hade inte så mycket val, kunde jag ju inte sitta och harva i ridhuset varje dag. Och det blev aldrig bättre, halvkontrollerat sken var de bästa jag kunde åstadkomma, vilket inte funkade i längden…

Min andra häst var Latina, också från Tyskland, hoppades också bra men inte lika bra som Goldfire, dock mer avslappnad, på ridbana till och med lite för avslappnad, hon var både stor och lång så dressyrarbetet var astungt!! Haha men så fort hindren kom fram försvann latheten och vi kom ut lite grann på hoppbanan, tog min klubb till final i Div2 och så. En sjukt stabil häst, kommer ihåg när jag reda en halv omhoppning utan stigbyglar, hängde mest kvar i manen men det gick iaf! Att jag gick från Latina till Laura var faktiskt bara till hälften mitt beslut, tänker inte gå in på anledningen men att Latina var värd ca 4 gånger så mycket som Laura spelade in!

Ja att Laura var min tredje häst är ju ganska självklart, och för att vara ärlig så är hon fortfarande min häst, även om hon går hemma hos mor, Laura är den häst jag ägt absolut längst, hon hade sen tidigare segrar i 140 så hoppa kunde hon och hon älskade det! Hon är ett fullblod och det märktes väldigt tydligt, det fanns mer motor i henne än i en formel-1 bil! Det få gånger hon skrittade lugnt hem från uteritter kan jag nästan räkna på en hand! Då hon gått på banan tidigare körde jag på att svänga in rumpan på den andra hästen när jag red ut med sällskap då var hon lugn! :p Det största problemet vi hade var att hon var ganska skadedrabbad, hovbölder och sår som gjorde att hela benet svullnade hade vi lite för mycket av! Det var också därför jag tillslut gav upp och lät henne åka hem till mamma och bli avelssto!

Som ni kanske förstår är Cayola min fjärde häst, men före henne hade jag två två hästar till, dock under så korta perioder att jag inte riktigt räknar dem som mina, den första var Amanda också från Tyskland, förresten Laura var från Danmark och släkt med Comefast, hennes morfar var hans Comefast pappa. Men tillbaka till Amanda, hon hade jag ner hos mig i Ystad samtidigt som Laura, jätte fin häst var otroligt trevlig att rid, men hon såldes sen till en av mammas vänninor och rids idag av hennes dotter, Amanda! 😉 Ett kul sammanträffande.

Den andra hästen jag hade som jag sen byte ut mot Cayola, var Nancy, en helt otrolig liten häst vi var ute på våran första tävling redan en vecka efter att jag fått hem henne, och vi tog oss runt både rundorna! :O Otroligt modig och arbetsvillig, gjorde verkligen allt för sin ryttare, andra gången vi var ute tog vi en clearround rosett i 90 men prestationen i den andra klassen var mer häpnadsväckande, jag glömde nästan bort ett hinder på banan och styrde mot det med 1-2 galoppsprång kvar och hon räddar mig genom att ta den oxer med ett enormt språng! Ett bevis på hur hon verkligen gjorde allt för mig!

Så varför bytte jag då ut henne? Det hade jag aldrig gjort för någon annan häst än Cayola, och det har allt med hennes stamtavla att göra, det kan ni ju läsa på hennes sida, men tar det även här. Hon är efter Comefast, och dessutom otroligt lik honom, så på ett sätt var det lite som att få honom tillbaka, hennes mormor är dessutom Monola vårt första avelssto och en häst jag tyckte otroligt mycket om! Så för att vara väldigt sentimental var detta som en andra chans att välja Comefast och även Monola till viss del, hur kunde jag välja på något annat vis?

Att gå in med på Cayola känns onödig, hon har ju liksom sin egen sida! 😉 Men detta var lite om alla hästar som har gjort mig till den jag är idag! Kommer kanske mer om andra hästar under tidens gång!
puss puss

Min historia – ponny!

Min häst historia är egentligen väääääldigt lång, man samlar ju på sig en hel del under över 20 år som jag har varit i kontakt med hästar. 🙂 Men jag ska försöka ta med bara det viktigaste! 😉

Min första ponny fick jag när jag bara var två år, hon hette Minni Mouse, om jag inte minns fel var hon lika gammal, mamma fick henne antagligen i byte på något annat, söt var hon iaf! Dock bet hon mig i rumpan den lilla busen! :p Efter henne har jag haft väldigt många ponnyer, tror jag räknade till att jag hade haft 22 stycken när jag gick över till storhäst.  Man kan nog säga att jag var ett ganska bortskämt barn, milt uttryckt! 😉 Många av mina ponnyer var helt fantastiska, som Bella, hon var den första ponnyn som jag tävlande på riktigt med, 20 och 40 cm, haha hon var helt super, var bara clearrounder, så vi fick alltid rosetter, för styrde jag bara rätt väg hoppade hon allt! 😀 Hon gav mig dessutom sjukt mycket självförtroende då hon hade en egenhet att rulla sig med ryttare på ryggen, men aldrig med mig, vilket såklart fick mig att känna mig bäst i världen! 😉

Ibland räckte det dock inte med gott självförtroende och två av mina ponnyer gav det dessutom en rejäl knäck, Putte och Bellas lillasyster som jag just nu inte kommer ihåg vad hon heter! :O Putte var egentligen en otrolig ponny, hoppade super, var på tävling en gång med min kusin, hon hade aldrig ridit honom innan tror jag och de gick bara in och vann klassen! 😀 Dock var han en D-ponny och eftersom jag typ inte började växa förrän i 9-an var jag superliten när jag hade honom, var då runt 11 år och han var ganska het och busig = vi hade våra intressanta skenturer! Dock var han väldigt go på backen! 😉

Bellas lillasyster var säker lika bra som sin storasyster, dock var hon väldigt ung och ruskigt busig så jag tuggade grus en hel del! :p Efter dem hade jag två ponnyer samtidigt, det bara blev så, Cindy och Zorro! Cindy var en dansk gullegris, vi hade supermycket roligt ihop vi köpte faktiskt henne här ner. 🙂 Hihi men hon var så lättfödd att vi fick ta in henne vid 14 på sommaren för att hon inte skulle få fång! Zorro köpte vi från ridskolan jag red på han var 6 tror jag gjorde sig verkligen i på ridskola, han hade nog egentligen lite problem, var rätt elak med jämna mellanrum, inte mot mig, antagligen för allt godis som fanns i mina fickor! Men mot andra, bet och jag undra om han inte kunde sparkas också men det kan jag inte svära på. Gick även upp på bakbenen med en kompis på slutet!

Ja just det och som han kunde hoppa!!!! Var på träningsläger med honom och vi hoppade ett hinder där på 120, och Zorro var en B-poony = ca 129 cm hög! Efter mig fick han också en grym hoppkarriär! 🙂 B-ponnyerna var många men när jag gick över till C-ponnyer var de färre, minns inte om Spotlight var C eller D, hon var supercool, både fläckig och prickig på samma gång, dock red jag henne bara under en kort period, då hon blev halt på böjt spår vilket visade vara systor i kotorna tror jag? Jaja i vilket fall som helst var hon oridbar så hon fick bli avelstor, blev två supersöta föl, Pepsi light och Prips light. 🙂

Men om hon var D-ponny var nog Ponnyhingsten Fredriksbergs Esa min enda C-ponny, han var redan 18 år när han kom in i mitt liv, en riktig veteran, hade gjort allt och lite till! 🙂 Han vann jag min första Lätt B på. 🙂 Stabil som en klippa, inte den kvickaste men nästan alltid felfri! Inte som min nästan ponnyhingst Capitan, min absolut sista ponny, och antagligen den som satte djupast spå i mitt hjärta också! De var kärlek vid första ögonkastet! Haha lite knäpp var han allt och de första månaderna var jag många gånger på väg att ge upp, han var livrädd om sin mun och jag fick nästan inte ta i tygeln. Men det gick med vääääldigt mycket tålamod över! Dock redan jag honom ofta med gummibett senare också! Han var också nästan alltid felfri i hoppningen dock var det inte alls de vi vann på för han var snabb som en blixt! Om vi någon gång rev var det bara för att de gick alldeles för fort! Haha! Ibland gick det även för fort för att styra, blomsterarrangemang och annat borde inte vara med på hoppbanor! :p

Det var på Capitan jag även provade på Ponny galopp och kvalade till SM, och fälttävlan, dock regnade säsongen bort så vi kom aldrig till start. Men men.

Skit det blev en ganska lång text iaf, och då har jag ändå inte tagit med direkt allt, mycket mer har hänt hade tex en supergo skettis som vi körde lite med, men som visade sig vara dräktig och fölade mitt i vintern, ett supersött fläckigt lite monster som inte gick att stänga in utan sprang under staketet och drog till skogs stup i kvarten! haha men min storhäst karriär får nog bli i ett nytt inlägg!
puss puss